Att vara förberedd...?
Har sedan igår tänkt på detta ord...Förberedd.
Jag har vetat ca 1 månad att Patrik skulle jobba extremt mycket nu i oktober, så jag var förberedd.
Eller nej, jag trodde jag var det för jag visste att det skulle bli så, men jag var inte beredd. Inte alls.
Kom på mig själv att dels bli sur över att han inte kom hem till vår fredagsmiddag och dels att tycka väldigt synd om mig själv.
Jag lagade en god middag IFALL han skulle komma hem "i tid". Det slutade med att jag satt och åt fiskpinnar och lax med barnen ( såklart)... Men jag drack iallafall ett glas vin till det, trots att vin inte alls smakar lika bra när man dricker det utan vuxet sällskap.
Men det här med att vara förberedd...Kan man någonsin vara det undrar jag?
När man ska föda barn ex så säger folk- Det gör jätteont, bara så du är förberedd på det! Men inte fan är man förberedd på den smärtan??? Det GÅR ju inte.
När någon legat svårt sjuk en längre tid och sedan avlider så säger folk- Men han/hon har varit sjuk så länge och det gick ju bara åt ett håll så de var förberedda att det skulle bli så... NEJ! Så är det INTE.
Man KAN inte vara förberedd på det.
(Ganska extrema exempel, jag vet.)
Det finns säkert saker som man kan vara förberedd på. Men jag tror ändå i grund och botten att man ändå inte när man väl står där ÄR förberedd.
Jag kom just på att det kan ha att göra med min oförmåga att tänka abstrakt.
Jag har väldigt svårt att se/tänka mig saker som inte är helt konkreta.
Det KAN vara så att det är BARA är jag som har svårt att förbereda mig för saker....En defekt liksom ; )
Jag har vetat ca 1 månad att Patrik skulle jobba extremt mycket nu i oktober, så jag var förberedd.
Eller nej, jag trodde jag var det för jag visste att det skulle bli så, men jag var inte beredd. Inte alls.
Kom på mig själv att dels bli sur över att han inte kom hem till vår fredagsmiddag och dels att tycka väldigt synd om mig själv.
Jag lagade en god middag IFALL han skulle komma hem "i tid". Det slutade med att jag satt och åt fiskpinnar och lax med barnen ( såklart)... Men jag drack iallafall ett glas vin till det, trots att vin inte alls smakar lika bra när man dricker det utan vuxet sällskap.
Men det här med att vara förberedd...Kan man någonsin vara det undrar jag?
När man ska föda barn ex så säger folk- Det gör jätteont, bara så du är förberedd på det! Men inte fan är man förberedd på den smärtan??? Det GÅR ju inte.
När någon legat svårt sjuk en längre tid och sedan avlider så säger folk- Men han/hon har varit sjuk så länge och det gick ju bara åt ett håll så de var förberedda att det skulle bli så... NEJ! Så är det INTE.
Man KAN inte vara förberedd på det.
(Ganska extrema exempel, jag vet.)
Det finns säkert saker som man kan vara förberedd på. Men jag tror ändå i grund och botten att man ändå inte när man väl står där ÄR förberedd.
Jag kom just på att det kan ha att göra med min oförmåga att tänka abstrakt.
Jag har väldigt svårt att se/tänka mig saker som inte är helt konkreta.
Det KAN vara så att det är BARA är jag som har svårt att förbereda mig för saker....En defekt liksom ; )
Kommentarer
Postat av: Jenny
Det är inte bara du, jag lovar. Vissa saker KAN man helt enkelt inte förbereda sig på. Och precis som i ditt fall med make som jobbar sent så känner jag samma sak i den situationen. Även om A sagt att han ska komma hem sent så kommer jag i alla fall på mig själv med att börja vänta så snart klockan slagit 17...
Trackback
