Tjat... Och åter tjat!
Hur ska man göra?
I vår familj är det rätt mycket tjat. Om allt från att klä på sig, äta, borsta tänderna, klä av sig, gå o lägga sig, ta upp filtar och soffkuddar från golvet ( de ligger ALLTID på golvet när barnen sitter i soffan!?!) Sedan det som vi säger nästan mest av allt: Sebastian, sitt på rumpan när du äter. Han har en ovana att sitta på knäna och liksom hänga fram över bordet. Han är tillräckligt lång för att sitta ordentligt på stolen. Listan kan i princip göras huuuur lång som helst.
Man känner sig som en papegoja som hakat upp sig. Sååå jävla jobbigt rent ut sagt!
Men HUR i hela världen ska man komma ifrån det? Vissa dagar känner jag mig helt slutkörd för att man måste säga VARJE sak ca 5 gånger. Till varje barn!! Suck.
Jag vet ju att de flesta småbarnsfamiljer har det så här mer eller mindre iallafall, men suck så tröttsamt det är...
I vår familj är det rätt mycket tjat. Om allt från att klä på sig, äta, borsta tänderna, klä av sig, gå o lägga sig, ta upp filtar och soffkuddar från golvet ( de ligger ALLTID på golvet när barnen sitter i soffan!?!) Sedan det som vi säger nästan mest av allt: Sebastian, sitt på rumpan när du äter. Han har en ovana att sitta på knäna och liksom hänga fram över bordet. Han är tillräckligt lång för att sitta ordentligt på stolen. Listan kan i princip göras huuuur lång som helst.
Man känner sig som en papegoja som hakat upp sig. Sååå jävla jobbigt rent ut sagt!
Men HUR i hela världen ska man komma ifrån det? Vissa dagar känner jag mig helt slutkörd för att man måste säga VARJE sak ca 5 gånger. Till varje barn!! Suck.
Jag vet ju att de flesta småbarnsfamiljer har det så här mer eller mindre iallafall, men suck så tröttsamt det är...
Kommentarer
Trackback
